Fy fan vad livet är ironiskt...
HA-HA
FUCKING

HA!!!

Här går man och mår så jävla bra! Allt flyter på som aldrig förr, med de é klart! Så jävla självupptagen som JAG är så varar ju inte min lycka länge, för mig är det alltid synd om....! Man har vart hos kuratorn och pratat om hur man skulle kunna hedra sin moder på hennes födelsedag. Man kommer fram till en massa bra idéer, men det är ju klart att det slutar med att man sitter hemma på en fredag kväll. Pank, "ensam", förbannad och tillslut depprimerad! Fy fan! "Ryck upp dig för-i-helvete!" skriker jag åt migsjälv, och det är ju klart att farsan hör och ska lägga sig i. Det ena leder till det andra och jag blir förbannad på honom. Förbannad...... jag tror inte jag vart så arg sen typ för 4 år sen. Och det var rätt skönt! 4 års ilska bara flödar ur kroppen som att någon har tagit ur proppen i diskhon och allt vatten bara forsar ut.

Haha! Got you all fooled!
Så klartg jag inte lackar på farsan på riktigt! Jag önskar jag hade det, men pussy som jag är gjorde jag inte det. Istället kastade jag runt lite grejjer i rummet och bankade på lite väggar, som om jag vore en liten unge. Fy fan vad jag kan vara ego ibland asså. Hitta på saker för att lunga mitt medvetende! Nej USCH! Dock har jag aldrig haft en sån lust att slåss eller åka på stryk i mitt liv! Jag som aldrig vart i slagssmål! Jag som aldrig fått en riktig käftsmäll! I nu läget låter det rätt underbart!

Bara för skojjs skull..... är det "self-harm" om man går ut och muckar fight med nått fyllo i stan och sen åker på däng?
Inte för att jag kommer göra det, oroa er inte. Men rent teoretiskt sätt. Vad skulle man klassa det som? Idioti håller inte riktigt upp argumentet i detta fall. Inte "jävla emo" heller för "dom föredrar" rakblad.....HAHAHA What a load of bullshit!


Mr Fuck-You-Tard