ÄNTLIGEN HAR LÖNEN KOMMIT!!!!!!!!!!! YEEEESSS!!!!!!!!!!!!!!!!

Det blir Lunch på Texas Longhorn idag säger jag bara ;)

 

- Mr Tard

YES! Äntligen hände det! Jag vann faktiskt en match i UNO som vi kör varje lunch på jobbet, VÄLDIGT viktiga saker btw, vi tar det seriöst!

Den här videon beskriver hur jag mådde efter det:


Låt: Sweet Victory
Artist: David Glen Eisley

---

Förutom min LEGENDARISKA seger så har itne så mycket hänt idag, har blåst upp ballonger inför nya katalogsläppet på jobbet imorn.... big whooptey doo! Och nu är det bara 23minuter kvar tills min lön ramlar in <3

- Mr Tard

Har gaft en ganska normal dag idag. Jag jobbade (surprise, surprise!) idag, rån 10.45 --> 20.15. Tiden gick ändå ganska fort med tanke på att jag har ett nytt tankesätt! Om man tänker så här så går dagen ganska fort:

• Mellan 11.00 till klockan 14.00 tänker man "bara x-antal timmar kvar till lunch!"
• Lunchen går alltid för fort, men men....
• Sen mellan 12.00 och 16.00 så ser man det som ett pass, för klockan 16.00 går de som jobbade morgonskiftet hem.
• Sen tänker man bara på att det är 2 timmar kvar tills rasten.
• Sen helt plötsligt är det dags att sluta.

För övrigt gåt det åt helvete för mig i "Unomästerskapen 2010" som vi har på jobbet. Jag har inte vunnit en ända jävla gång! Men det kommer! VÄNTA BARA! o_O''
Kom hem och försökte spela lite gitarr men är för seg i huvudet för att kunna koncentrera mig, så jag kollade på nyaste episoden av "How I Met Your Mother" som för övrigt är Season 5 Episode 18.

Juste!

Jag trodde för övrigt att det var måndag idag (varför vet jag inte..) så mina planer att gå till ungdomsmottagningen på Tisdag morgon gick ju åt helvete.... men men, det får bli nästa vecka..... som jag förmodligen kommer att glömma haha.

---

Oj Då! Jag publicerade det som står över texten och kollade över det i typ en halv sekund, sen kom jag på att jag inte förklarat värför inlägget heter "Mitt Knä" haha.
Det beror på att jag haft konstiga smärtor i mitt högra ben idag. Det började som typ en kniv i knä:t och jag kunde inte sätta någon vikt alls på det utan att det gjorde förbannat ont. Sen försvann det (?) och sen kom det till baka fast i baksida lår av någon anledning. Det spred sig senare till foten och där har jag fortfarande lite smått ont men inte så illa att jag inte kan stå på det. Undrar vad det kan bero på?


- Mr Tard

Fan vilken fuckad dag... Jag vaknade och tog det hyfsat lungt. Jag käkade, kolla lite tv, spelade lite spel och sen tog en dusch. När jag kom ut ur duschen så var det tänkt att jag skulle städa lägenheten, men icke. Jag får ett samtal från en person som sagt att hon aldrig mer vill se mig igen. Fy fan vad stelt... den person som jag minst anar ska ringa mig, ringer.... FY FAN! Vad jobbigt det var. Ok, det var väl bra och snacka ut om allt men jag kunde inte vara mig själv. Jag kunde inte säga det jag ville ha sagt. När en sådan person ringer kan man inte bara kasta ut sig att man fortfarande tänker: "Men om jag bara hade gjort så här hade inget av detta hänt..." Man kan inte bara kläcka ur sig att man fortfarande vill vara en del av den personens liv och skulle göra vad som helst för att det skulle bli så... Man gör bara inte så... Det är inte schysst mot den andra personens känslor... Ibland är livet inte schysst och ibland önskar jag att det var så, att det var accepterat att göra så....

SÅ

Istället byggde jag upp min försvarsvägg och spelade kool. Som om att ingenting störde mig, som att jag hade gott vidare. Men nej... så är det inte. Vi får se hur länge jag fortsätter leva i mitt Zombie-mode (eat, work, sleep) och hur länge det tar innan jag tar tag i mitt liv och mina känslor.

---

Jag kollade på Alice i Underlandet ikväll. Den var ganska bra, men eftersom jag inte sätt orginalet (i know, shoot me) så kan jag inte direkt jämföra. Men jag tyckte det verkade lite som den nya "Sherlock Holmes" (som jag btw, vägrar att se); lite för badass. Precis som Sherlock så får inte Alice vara badass. Sherlock ska vara den smarta snubben med sin pipa som löser brott och Alice ska vara den oskyldiga lilla flickan (så som jag uppfattat orginalet: Alice i Underlandet). Men men, jag tyckte att det va en bra film och värt 3 av 5 i betyg.

- Mr Tard

Ja då har man äntligen skickat in sin ansökan till lite högskolor då :)
Jag sökte till:

Ljudteknik, kandidat
180hp, Dagtid, Helfart (100%)
Utbildningsprogram
Normal undervisning
Luleå tekniska universitet,
Piteå
Grundnivå

Lärare, för verksamhet i grundskolans senare år - Engelska
60hp, Dagtid, Helfart (100%)
Utbildningsprogram
Normal undervisning
Luleå tekniska universitet,
Luleå
Grundnivå

Interkulturell lärarutbildning mot grundskolans senare år och gymnasiet 270hp, Dagtid, Helfart (100%) Utbildningsprogram Normal undervisning Södertörns högskola, Stockholm Grundnivå

Jag vart ganska sugen på Lund men efter att ha forskat in i det hela så insåg jag att de inte har något som intresserar mig i nuläget.  Det vore kul att skaffa ett Masterexamen i Engelska, men jag har inte det som krävs just nu. Men det är ju ingen brådska, jag kan lika gärna ta den om 10år eller senare. Jag hoppas verkligen något extremt att jag kommer in på någon av Luleå programmen för jag vill verkligen bort från den här jävla staden...
Men men... jag får inget besked för än i sommar så det är ingen idé att nojja sig om man kommer in eller inte :)

- Mr Tard

Nu har jag äntligen gjort klart min nya logga för min band myspace. Jag passade på att göra en liten makeover på själva profilen också, inte mycket men nu passar det in med loggan bättre :)

- Mr Tard

---

Detta blir nog ett korilägg för jag pallar inte skriva så mycket just nu :)
Men idag när jag gick till jobbet hände något ganska jobbigt, jag gick förbi en viss person och när jag väl kom till jobbet skakade jag och hade en illa-mående känsla i magen. Efter en 30minuter så gick det över till att jag blev förbanad istället. Varför vet jag inte men jag var det bara. Sandro muntrade upp mig genom att säga "Hon förtjänar fan inte äran att deppa ner dig, (det är vårat jobb)." Vilket fick mig på mycket bättre humör.

Har snackat lite med en av mina bästa vänner på msn angående detta och informerat lite mer detaljerat vad som har hänt etc.  Och nu..... mår jag mycket bättre. Depressionen, ilskan, hatet, kärleken.... allt har känns som det har lättat nu. Jag kommer nog klara mig trots allt. Inte för att jag va orolig eller så, men man har ju alltid en period efter något sånt här som man mår riktigt skit och känner att man aldrig kommer återhämta sig.

Det känns som det värsta är över nu. :)

Så nu dags att radera dennes msn och bara glömma..... iaf ett tag. För om mina resultat från ungdomsmottagningen är positiva måste jag ju höra av mig.....AWKWARD!!!!

The Blogg Is Once Again Online


- Mr Tard

Jag har nu återvänt ifrån min London resa. Fan vad jag känner mig fri nu när jag hälsat på Liv och Frida. Jag känner mig männsklig igen. Fast jag har märk de senaste 2 veckorna att jag kommit in i någon slags Zombie-mode. Jag kan förklara;

• Jag vaknar; äter frukost, glor på tv allt det där.
• Jag jobbar; Är ledig ibland så då skippar jag det här steget.
• Jag äter; ibland gör jag inte ens det
• Jag spelar; Tv-spel, dator-spel W/E jag låter tiden rulla.
• Jag går och lägger mig; oftast ganska sent så jag sover tills klockan 14.00.

Sen är det inte mer än det. Visserligen är jag pank just nu, men jag känner mig inte motiverad att göra något alls! Jag har faktiskt suttit och funderat på det där med meningen med livet och det är fan svårt. Tidigare har jag trott att meningen är unik och varje levande föremål har sin egen mening. Men nu känns det som att det bara är bullshit. Om man verkligen tänker på saken.... verkligen tänker.... så fins det egentligen inte någon mening. Förstå mig inte fel nu och tro att jag försöker uppmana något sorts kollektivt självmord. Nej nej! Det jag försöker säga är ett i grund och botten så finns det ingen mening. Hela våra liv så strävar vi efter kunskap. Vi går i skolan, vi jobbar, vi sportar, vi umgås etc. och igenom det så tar vi till oss kunskap. När vi sedan uppnått en viss gräns så går vi steget vidare. Vi studerar på högskolor och universitet för att kunna få ännu mer kunskap. Men vad gör vi efter det? Jo vi skaffar högbetalande jobb, vi gifter oss & vi skapar nytt liv. Sen börjar vi planera pensionen och disskuterar semestrar och aktiviteter med våran livspartner.

Denna cirkel upprepas sedan och vi dör. Våran kunskap förs vidare till våra barn och tillsslut dör de också. Och så vidare...

Är det verlkigen någon mening med det? Vad gör vi egentligen med våra liv? Nu kanske du har lust att kontra med: "Men det finns folk som gör skillnad här i världen! Forskare, doktorer, världsledare etc etc" Jag tänker inte neka det. De gör en skillnad här i världen, men för vem? jo för oss, för vår planet! Och varför? Så att vi ska må bra, ha roligt, vara lyckliga etc. Men vad är det för mening egentligen? Människan strävar alltid efter nya saker, det går ej att neka heller. Men jag tror vi fortfarande är på samma nivå som vi vart i flera tusentals år. Vi är nöjda med det vi har och vi njuter utav det, kommer det förbi något ännu bättre så är det ännu bättre och vi njuter av det istället.

Så varför finns vi? Är det kanske någon ond plan som aliens har skapat för att sedan utnyttja oss i något krig när vi "mognat"? Nej det tror jag inte.... men skulle det visa sig vara så, vad är då deras mening med livet? Allt detta är bara en ond cirkel...

Jobbig läge...

- Mr Tard