Filosofi

Vad är meningen med livet?

”Det finns ingen mening i sig. Ingenting är givet, men vi skapar själva vår mening. Om jag bara slutar söka efter en mening utanför mig själv, kan jag i stället skapa en mening genom mina handlingar.” - Sartre

Om jag hade fått frågan ”Vad är meningen med livet?” för ett år sedan skulle jag förmodligen ha svarat att jag inte hade någon aning, den frågan är för komplicerad för mig. Nu när tiden har flugit iväg så har jag tänkt mer och mer på den frågan och filosoferat om lite olika åsikter. Det jag kommit fram till är att jag håller med Sartre ganska mycket. Vi delar många åsikter som att ”människan är fri, hon gör som hon vill”. Jag anser att det inte finns någon förutbestämd mening med livet, utan att vi är fria att göra vad vi vill med våra liv. Vill vi bli doktorer eller brandmän så blir vi det, men jag kommer återkomma till det när jag går in mer om Kierkegaard.

Det som Sartre gör som fascinerar mig är att han skiljer mellan tingen (föremålen) som han kallar varat-i-sig och människan, som är ett vara-för-sig. Han anser att skillnaden är att tingen inte har något förhållande till sig själva, de bara är. Människan däremot har ett medvetande vilket ger henne särställning. Så när jag hör någon påstå att allting lever så kan jag inte låta bli att tänka på de Sartre sa om att det är bara vi människor som har ett medvetande. Det är vi som väljer hur vi vill leva våra liv. Ett träd eller ett djur kan inte välja på samma sätt. Ett träd kan inte flytta på sig och sätt rötterna någon annanstans. Ett djur däremot har en form av medvetande. Den vet att den existerar men jag tror inte att den tänker på hur den ska leva sitt liv. ”Ska jag bli ett rovdjur?” ”Ska jag leva någon annanstans?” En människas medvetande tror jag kan överväga de här alternativen och därmed bestämma hur hon vill leva. Sartre påstår också att människan inte är skapad av någon t.ex. en Gud . Då hade vi haft en bestämd natur – liksom tingen.

Som jag påstod tidigare så kan vi bli vad vi vill, t.ex doktorer eller brandmän, och det är det Kierkegaard menar att vi kan göra. Enligt Kierkegaard så finns det tre sätt att leva på: Det estetiska, det etiska och det religiösa. Man kan gå fram och tillbaka mellan stadierna, man väljer hur man vill leva. Jag tänkte nu förklara, i lite mer detalj, vad de olika sätten innebär/står för.

Att leva efter det estetiska sättet innebär att man kan leva mycket konventionellt, som en ”bracka” och bara satsa på t.ex. materiell välfärd. Men det kan också innebära att man lever som en förfinad estet och ständigt söker mesta möjliga njutning i livet. En estetiker tar inte ansvar för sitt liv utan låter saker ”hända med sig”. Hans liv blir en serie händelser, utan inre sammanhang. Det vill säga att ingenting i en estetikers liv är planerat eller har någon dold mening bakom det han gör. Utan det är ett väldigt spontant och, på ett sätt, fritt sätt att leva.

En etiker skulle man kunna säga är motsatsen till en estetiker eftersom att en etiker tar ett helhetsgrepp på sitt liv. Han söker en regel som han kan leva efter och som ska ge livet sammanhang och kontinuitet. Bryter han reglerna söker han försoning genom att ångra sig. Det här låter mycket som det liv en religiös människa lever efter, och det är den tredje representanten i stadiet. Den religiösa människan ser den skuld som etikern försökte komma undan genom sin ånger. Han tror att skulden – synden – kan förlåtas. Det är först då som sammanhanget i livet kan återupprättas. Det Kierkegaard vill ha sagt är att genom att välja en av dessa livssätt så visar vi att människan är fri.

Jag kan hålla med både Sartre och Kierkegaards sätt att se på livets mening och hur man lever det, men jag tror samtidigt att man lever efter mer speciell – individuell – mening med livet. Jag har påstått att jag tror vi gör våra egna meningar – liksom Sartre påstår – men jag tror nog att vi också lever efter en blandning utav de tre sätt som Kierkegaard presenterar. Men hur kan vi själva veta om vi är fria eller har en bestämd väg att följa i livet när alla definierar livet på individuella sätt?

- Mr Tard