Hehehe, nu har jag skrivit en låt till, till mitt projektarbete. Enjoy it please =D
Inspirationen kom från Stephen Lynch =D

Break Up Song

Why don't you just
mooove along
go home and find that record
with you faaaaavorite song

I'm tired, of seeing you
cryyyying all the time
and whine 'bout some guy
who left you~~~~OOO

It's all over this is
The End
Goodbye my friend
I'll miss yoooou.....NOT

Nooooot
one, little
Bit

Now i'm free
from the clutches of immortality
And i don't need your brutality
cuz i gave you
Herpes

I know you slept with
my best friend when i was gone
(and) now he's all alone
he don't know he's got
herpes

you say that i am wrong
i say we never get along
how can people take you seriously
when you can wrap your boobs
around a tree!

Your ass is saggy
your mom's is so much nicer
it was kind of you to invite-her
to your fourteenth
birthday....party

and also just-to-rub-it-in!!
I gave you herpes!

Blah! Har kämpat med Filosofin idag.... jobbiga saker.. Jag vet inte riktigt om jag själv ens hänger/håller med det som står =S Kommentarer och kritik uppskattas gärna =]

---

Filosofi Uppgift.

Tror du att vetanskapsmän inte vill se eller ta på allvar det som inte passar in på deras teorier?

Jag tror att vetenskapsmän inte vill vara "delaktiga" i saker som inte passar in i deras teorier. Därför att jag tror att dom tror så pass mycket på deras egna teorier att om någon annan kom med en bättre lösning skulle det förstöra hela deras teori och det skulle förstöra allt som vetenskapsmännen har jobbat för att uppnå. Jag tror även att de flesta vetenskapsmän försöker hindra så många "vanliga" människor, dvs människor som inte är utbildade inom vetenskapen, att komma upp med idéer och sno den så-kallade "äran" i att ha kommit på en ny teori.

Anledningen till att jag tror detta är för att om jag själv befann mig i samma sitts som en vetenskapsman som har jobbat på en teori/metod i flera år så skulle jag bli mycket upprörd om en person kom förbi och kom på en bättre teori. Men själva argumentet i sig handlar inte om vilka som ska få delta i teoribaseringar, utan den handlar om varför jag, som vetenskapsman, inte vill ta det som inte passar in i min teori på allvar.

Som ett pro-argument skulle jag påstå att det är på grund av att min teori redan är komplett så är alla andra förslag, angående min teori, vara helt olokiska. Eftersom att jag redan filosoferat över min teori så har jag kommit fram till en slutsats och den slutsatsen går inte att ändra på såvida man inte använder sig utan teorins "regler." Som ett mot-argument skulle jag vilja påstå att människor gör fel ibland och alla är människor. Alltså gör vi alla fel någon gång. Genom att säga detta villa jag få fram att även vetenskapsmän gör fel och bara för att en person har filosoferat över en teori i flera år och tror att de har kommit fram till en korrekt slutsats, så betyder inte det att slutsatsen är korrekt i slutändan. Jag inser att båda argumenten väger lika tungt, i mina ögon, och det kan vara svårt att komma fram till ett korrekt svar, och det är exakt det jag vill ha sagt med denna uppsatts. Även fast jag tror att, vissa, vetenskapsmän inte vil se eller ta på allvar det som inte passar in i deras teorier så tror jag att min teori om detta kan ha precis lika mycket rätt eller fel som någon annans teori om detta ämna. Därför vill jag avsluta med att säga att jag tycker, och inte från ett personligt perspektiv, att båda argument väger lika mycket för, och svaret kan bara defineras via en teori.

---

Mr FilosoTard

När man får reda på att ens famlj lever i en ekonomisk krigszon (om man kalla det så) så blir man jui inte direkt peppe på något eller hur? Kul att ens pappa måste fråga om han får låna pengar av mig....kul att man själv måste låna pengat av andra.... fy fan vad allt går åt helvete. Det är ju inte så att jag inte har ett jobb ohc får inkomst, nej nej! Absolut inte! Men att veta att ens far måste låna känns inte så tryggt, speciellt inte när jag är en sån otroligt dålig sån. Jag sprätter bort pengar hit och dit på en massa skit liksom.

Jag vet inte vad som kommer hända i den snara framtiden...

Allt jag vet är att jag skulle inte bli förvånad om det bara tog slut...

Ett mörker utan liv och ingenting mer...

Resultatet utav ansvarslöshet, stolthet och idioti. Alla tre är områden som jag har bemästrat sendan länge.

Men som sagt: jag skulle inte bli förvånad om allt tog slut.

Inget hem...inget liv...inga andetag....


Bara mörker

Att man pallar! Seriöst! Visserligen är jag lite bakis, har inte duschat sen i fredags; fräscht! Nej men seriöst, jag vet inte vad jag ska känna om jag ska vara helt ärlig. Men jag kan börja från i fredags så får vi se vad som händer. Rätt chill dag i skolan, jag lyckas mixa klart det mesta av "Don't Say No" (en låt som jag har skirivt) och jag brände ner den på CD. MEN sen glömde jag den i studion, och kom på det efter vi hade larmat och gått därifrån. Som tur var så hade jag fört över låten till min mobil så Linda fick höra låten ändå, och jag tror det blev en succé =) Så efter ett smått misslyckande på fredagen 13:e så chillar jag i stan några timmar sen gick jag, Linda, Emma, Lisa, Mattias & Noel och tog en öl/vin på BAR, ett ställe vägg-i-vägg med Sugar Bar, och det var trevligt. De va typ min fredag, basic eh? Lördagen började väl med att Mattias blev sur på mig haha. För ja sa att vi skulle ta 12.48 bussen in till stan och vara där halv ett..... de va inte förens han ringde mig som jag fattade att jag sagt fel haha. Förlåt pojken haha. Men i-alla-fall!!! Jag och Mattias drar och köper en akustisk gitarr till honom samt ett munspel var =D Det tror jag har vart min livs bästa investering faktiskt! För senare på kvällen skulle vi på Linneas alla-hjärtans-dag-fest i gamla stan så vi tänkte att vi står ut lite haha. Vi tog på oss tomteluvor och spelade munspel hela vägen från Sickla Allé till gamla stan hehe. Fy fan va folk blev sura på bussen, men vi skrev en låt!! Efter några timmar s föreslår Mattias att vi drar vidare till en "tjej-middag" i Orminge. Jag var lite tveksam ett tag men sen så drog vi dit i allafall......och det var ju kvällens misstag!!!! Bara massa idiotiska brats och fula "rika" tjejer. Fan vad jag ville spy! De ända som va normala där va jag, Mattias, Julia (tror hon hette så) och en snubbe som kallades för bonden. Resten ville man bara köra upp i Peter Harrysson's rövhål!! Så vi drog därifrån hyfsat snabbt, men vi pallade inte dra tillbaka till den första festen igen, för att senare dissa alla (igen!) efter en timme liksom....inte värt! Så vi hänge först på donken, sen gick en promenad vid södra teatern och spelade lite munspel. Sen efter en jävla tid kom Cassandra och Linda dit. Ja drog med Linda hem och sov kanske 3½ timmar, med tanke på att vi kom dit typ vid halv 5 och skulle upp 8.....wie(!)....Men ja skulle nog inte hängt med dit. #1 För att jag skulle fått mer sömn någon annanstans #2 Ja va fett tråkigt/ointressant och drog ner stämningen liksom (as I tend to do). Men men.... nu sitter jag här och smådeppar.... ska på pannkakskalas hos Tobbe idag, det ska bli kul. Men i mitt nuvarande tillstånd så är jag inte så taggad faktiskt. Vet inte riktigt vad jag ska göra längre (att beropå ingeting sådär)..... har ingen koll, inget självförtroende, ingen entusiasm och typ ingenting. Allt jag (och andra) gör duger tydligen aldrig......eller jag vet inte.... känns bara som jag gör fel hela tiden....


Här är listan på hur många random människor jag träffade igår på helt random ställen:

- 2 Snubbar från Djurgårdens amerikanska fotbollslag
- Anthony & Robell från SMM
- Jamie från 1:an
- Liv, Frida, PH & Danneman på donken
- Jacobs lillebror Leo på bussen tillbaka in till stan
- Hanna T, från min lillesyrras handbollslag/klass. Lite illa att hon va på samma fest



Hope you had a happy fucking valentines day!

Mr.</3 Tard

Jag har precis failat på "Pull Me Under" med Dream Theater på Expert nivå på Guitar Hero: World Tour. Så nu sitter jag och lyssnar på Dream Theater via spotify istället. Jag tänkte berätta lite om vad jag har gjort (eller rättare sagt: hade tänkt göra) idag. Jag har haft en idé i huvudet ett tag nu och häromdan bestämde jag mig för att ta tag i den här idén. Jag har nämligentänkt att slipa bort all lack och färg från min gitarr och sen måla om den. Jag har inte kommit på något design eller färg änu, men ett steg i taget. Vem vet, det kanske blir najs i bara trä också? Så idag har jag suttit och skrapat bort alla djävla klisterlappar som jag har satt på Courtney. Juste, min gitarr heter Courtney, eftersom märket är X-Cort Custom så tycker ja Courtney är väldigt passande (Fiiint!!!!). Men iaf, jag hade tänkt att börja slipa ner lacken också men jag vill inte riskera att jag gör fel när jag ska knipsa av kablarna som går från pickupsen till resten. Så jag har typ väntat på att farsan ska komma hem och hjälpa mig. Men så klart är han en idiot som inte vet hur man har en mobil på, så ja får ingen kontakt med honom. Inte för en ca timma sen, så han ringde mig och sa att han kommer hem om ett par timmar. Ofta jag pallar hålla på med gitarren idag. Och ja kommer nog inte ha så mycket tid nu i veckan eller helgen som kommer att jobba på den helle. Jävla as han är! Varför kan jag inte? Därför att jag ska hålla på med ett hemligt projekt (som visserligen många vet om redan) och jag MÅSTE ha den klart tills absolut senast fredag! Otherwise I'm screwed! Men men, ja lägger upp lite bilder på gitarren sen när jag kommer en bit in i processen. Tills dess: ha det gött


Mr Guitar Tard

Ja då va ännu en dag över. Har vart hos psykologen idag för första gången. Jag va helt sjukt närvös. Jag trodde att jag skulle dö! Liksom hur kul är det att dra upp 4½ år med ångest och depression på 45min? Jag ska inte ljuga, det va tungt.... riktigt tungt. Men jag kände direkt när jag gick ner till Tekniska Högskolans tunnelbanestation att jag mådde riktigt bra. Jag hade inte fått mycket råd (faktiskt inget alls eftersom det bara va på prov liksom) men ändå kände jag mig riktigt bra. Jag har vart riktigt glad under vissa perioder de senaste 4½ åren men jag tror inte jag någonsin varit på så bra humör som jag va när jag gick därifrån. Det va en annan sorts lycka, som om att hela världens tyngt hade lyft sig från mina axlar. Den där hemska och deppiga klumpen i magen hade tynat bort (för tillfället). Det va skönt. RIKTIGT skönt. Dock kunde ingen som ja snacka med fira min lycka med en fika i stan (alla hade andra saker för sig eller va panka). Visserligen hörde jag inte av mig till alla, men ja ville inte verka desperat. Så jag drog mig hemåt och har inte haft något alls för mig.

En sak som jag dock har insett idag, och jag hoppas verkligen att jag har rätt, är att jag har helt fantastiska vänner och jag är beroende utav alla! Min psykolog kom fram till att jag pratade mycket om hur tacksam jag är för mina vänner, och det är jag verkligen. Utan mina vänner ( de vet vilka de är så jag slipper nämna namn hihi) skulle jag nog inte vart här idag. Så TACK! Att ha vänner är min terapi, även om jag kanske inte är så nära med de flesta och även om jag kanske inte öppnar upp mig till alla mina vänner så betyder varenda en otroligt mycket.

TACK



Mr Tard ;]

YES! I natt smäller det! Arizona Cardinals vs Pittsburgh Steelers..... inget av lagen är dock favoriter XD hahaha. ALLA vet ju att chargers tycker Superbowl är överklassat och pallar inte komma förbi kvarts-final ;]
I allafall, ja tror det kommer bli en bra match och jag är fett taggad. Jag vet att sällskapet kommer vara bra åtminstone <3<3 Lite folköl och chips,  de blir najs haha. En bra avslutning till en sunkig helg, fy fan. Jobb jobb och mera jobb. Men men, pengar är pengar och det är ju värt det i slutändan liksom...


Mr Tard