JAG LÄGGER NER DENNA BLOGG OCH FLYTTAR!!!

Yes it's true, jag är tillbaka. MEN jag funderar på att övergå till en ny blogg som ja ska skriva i på engelska istället... Fråga inte varför men jag har bara lust. TA DET LUNGT! Den här kommer att vara kvar, men jag vet inte hur mycket jag kommer att skriva i den. Jag länkar till den andra bloggen när den är uppe/skapat. Tills dess: Ha det!

Jag vet att jag börjar slappa med det här att blogga men va fan... ibland orkar jag inte helt enkelt ;) Som ingen kanske vet så har jag suttit i ca en månad (kan vara mer) och tränat på en låt med Neil Zaza som heter I'm Alright. Grymt härlig låt att spela för övrigt, men i videon (taget från facebook) så kan man se hur långt jag har kommit... Det är mycket kvar att lära sig men jag jobbar på det.


- Mr Tard

Ok, jag lovade faktiskt att uppdatera lite om vad som har hänt den senaste veckan. I fredags (för en vecka sen) så hade Malin och Lydia en fet jävla fest hemma hos malin och det var AWESOME! Jag minns inte så mycket detaljer om vad som hände där (sånt är ändå aldrig viktigt hehe) men jag hade sjukt jävla kul och jag träffade en tjej vid namn Sofia där. För övrigt har vi sets och fika samt vart och sett Shutter Island.


*SPOLER ALERT*
Jag trodde att skulle den skulle vara som filmen The Others där Nicole Kidman hör "spöken". Minns inte riktigt men jag tror filmen ska vara baserad på precis efter eller början på 1:a eller 2:a världskriget, hennes man är iaf i nått krig har jag för mig. Men iaf, hennes barn är allergiska emot solljus (i know right...!) och saker händer runt huset. Sen visar det sig att det är dem som är spöken och allt som har hänt runt omkring i huset är folk (i våran tid nu) som vill köpa huset och är där och tittar. Typ så trodde jag Shutter Island skulle vara, en kopia på en dålig film fast med annat tema (dvs Mentalsjukhuset). MEN så var det inte! Såklart fanns det likheter emellan de två filmerna men jag tyckte verkligen Leo gjorde en bra roll och filmen var jävligt bra för att säga det simpelt. Jag vill inte berätta något om själva filmen eftersom jag tycker den är väldigt värd att se så då vore det onödigt att spoila! :P

Men för att återgå...

I söndags var jag ute och bowlade/drack öl med några från jobbet som man inte träffat på ett tag. Det var sjukt kul (även fast jag inte vann...!) och de hade den tuffaste saken någonsin på Imperial Lanes i sickla!


Tre av oss delade på en sådan! Hur ballt som helst och det kosta bara $129, ca 900:- Kanske värt att investera i? :P Efter det drog vi hem till Helene och spelade TP i lag. Jag och Antonio torskade..... MEN något gott kom ur den kvällen! Det visar sig att Antonio's bror (Adriano) söker en kompgitarrist till sitt band som ska spela förband till Jason Mraz(!) i Maj. Jag va och provspelade lite igår faktiskt, men jag hade förberett något som blev lite fel, det passade liksom inte in. Men förhoppningsvist så hör han av sig så får jag pröva igen när jag inte vart uppe den fem på morgonen...


- Mr Tard

Oops, jag glömde visst uppdatera lite här... fna vad sämst jag är ibland XD
Men jag lovar att informera om vad som har hänt den senaste veckan imorn. Men nu är det dags att sova.

- Mr Tard

 

ÄNTLIGEN HAR LÖNEN KOMMIT!!!!!!!!!!! YEEEESSS!!!!!!!!!!!!!!!!

Det blir Lunch på Texas Longhorn idag säger jag bara ;)

 

- Mr Tard

YES! Äntligen hände det! Jag vann faktiskt en match i UNO som vi kör varje lunch på jobbet, VÄLDIGT viktiga saker btw, vi tar det seriöst!

Den här videon beskriver hur jag mådde efter det:


Låt: Sweet Victory
Artist: David Glen Eisley

---

Förutom min LEGENDARISKA seger så har itne så mycket hänt idag, har blåst upp ballonger inför nya katalogsläppet på jobbet imorn.... big whooptey doo! Och nu är det bara 23minuter kvar tills min lön ramlar in <3

- Mr Tard

Har gaft en ganska normal dag idag. Jag jobbade (surprise, surprise!) idag, rån 10.45 --> 20.15. Tiden gick ändå ganska fort med tanke på att jag har ett nytt tankesätt! Om man tänker så här så går dagen ganska fort:

• Mellan 11.00 till klockan 14.00 tänker man "bara x-antal timmar kvar till lunch!"
• Lunchen går alltid för fort, men men....
• Sen mellan 12.00 och 16.00 så ser man det som ett pass, för klockan 16.00 går de som jobbade morgonskiftet hem.
• Sen tänker man bara på att det är 2 timmar kvar tills rasten.
• Sen helt plötsligt är det dags att sluta.

För övrigt gåt det åt helvete för mig i "Unomästerskapen 2010" som vi har på jobbet. Jag har inte vunnit en ända jävla gång! Men det kommer! VÄNTA BARA! o_O''
Kom hem och försökte spela lite gitarr men är för seg i huvudet för att kunna koncentrera mig, så jag kollade på nyaste episoden av "How I Met Your Mother" som för övrigt är Season 5 Episode 18.

Juste!

Jag trodde för övrigt att det var måndag idag (varför vet jag inte..) så mina planer att gå till ungdomsmottagningen på Tisdag morgon gick ju åt helvete.... men men, det får bli nästa vecka..... som jag förmodligen kommer att glömma haha.

---

Oj Då! Jag publicerade det som står över texten och kollade över det i typ en halv sekund, sen kom jag på att jag inte förklarat värför inlägget heter "Mitt Knä" haha.
Det beror på att jag haft konstiga smärtor i mitt högra ben idag. Det började som typ en kniv i knä:t och jag kunde inte sätta någon vikt alls på det utan att det gjorde förbannat ont. Sen försvann det (?) och sen kom det till baka fast i baksida lår av någon anledning. Det spred sig senare till foten och där har jag fortfarande lite smått ont men inte så illa att jag inte kan stå på det. Undrar vad det kan bero på?


- Mr Tard

Fan vilken fuckad dag... Jag vaknade och tog det hyfsat lungt. Jag käkade, kolla lite tv, spelade lite spel och sen tog en dusch. När jag kom ut ur duschen så var det tänkt att jag skulle städa lägenheten, men icke. Jag får ett samtal från en person som sagt att hon aldrig mer vill se mig igen. Fy fan vad stelt... den person som jag minst anar ska ringa mig, ringer.... FY FAN! Vad jobbigt det var. Ok, det var väl bra och snacka ut om allt men jag kunde inte vara mig själv. Jag kunde inte säga det jag ville ha sagt. När en sådan person ringer kan man inte bara kasta ut sig att man fortfarande tänker: "Men om jag bara hade gjort så här hade inget av detta hänt..." Man kan inte bara kläcka ur sig att man fortfarande vill vara en del av den personens liv och skulle göra vad som helst för att det skulle bli så... Man gör bara inte så... Det är inte schysst mot den andra personens känslor... Ibland är livet inte schysst och ibland önskar jag att det var så, att det var accepterat att göra så....

SÅ

Istället byggde jag upp min försvarsvägg och spelade kool. Som om att ingenting störde mig, som att jag hade gott vidare. Men nej... så är det inte. Vi får se hur länge jag fortsätter leva i mitt Zombie-mode (eat, work, sleep) och hur länge det tar innan jag tar tag i mitt liv och mina känslor.

---

Jag kollade på Alice i Underlandet ikväll. Den var ganska bra, men eftersom jag inte sätt orginalet (i know, shoot me) så kan jag inte direkt jämföra. Men jag tyckte det verkade lite som den nya "Sherlock Holmes" (som jag btw, vägrar att se); lite för badass. Precis som Sherlock så får inte Alice vara badass. Sherlock ska vara den smarta snubben med sin pipa som löser brott och Alice ska vara den oskyldiga lilla flickan (så som jag uppfattat orginalet: Alice i Underlandet). Men men, jag tyckte att det va en bra film och värt 3 av 5 i betyg.

- Mr Tard

Ja då har man äntligen skickat in sin ansökan till lite högskolor då :)
Jag sökte till:

Ljudteknik, kandidat
180hp, Dagtid, Helfart (100%)
Utbildningsprogram
Normal undervisning
Luleå tekniska universitet,
Piteå
Grundnivå

Lärare, för verksamhet i grundskolans senare år - Engelska
60hp, Dagtid, Helfart (100%)
Utbildningsprogram
Normal undervisning
Luleå tekniska universitet,
Luleå
Grundnivå

Interkulturell lärarutbildning mot grundskolans senare år och gymnasiet 270hp, Dagtid, Helfart (100%) Utbildningsprogram Normal undervisning Södertörns högskola, Stockholm Grundnivå

Jag vart ganska sugen på Lund men efter att ha forskat in i det hela så insåg jag att de inte har något som intresserar mig i nuläget.  Det vore kul att skaffa ett Masterexamen i Engelska, men jag har inte det som krävs just nu. Men det är ju ingen brådska, jag kan lika gärna ta den om 10år eller senare. Jag hoppas verkligen något extremt att jag kommer in på någon av Luleå programmen för jag vill verkligen bort från den här jävla staden...
Men men... jag får inget besked för än i sommar så det är ingen idé att nojja sig om man kommer in eller inte :)

- Mr Tard

Nu har jag äntligen gjort klart min nya logga för min band myspace. Jag passade på att göra en liten makeover på själva profilen också, inte mycket men nu passar det in med loggan bättre :)

- Mr Tard

---

Detta blir nog ett korilägg för jag pallar inte skriva så mycket just nu :)
Men idag när jag gick till jobbet hände något ganska jobbigt, jag gick förbi en viss person och när jag väl kom till jobbet skakade jag och hade en illa-mående känsla i magen. Efter en 30minuter så gick det över till att jag blev förbanad istället. Varför vet jag inte men jag var det bara. Sandro muntrade upp mig genom att säga "Hon förtjänar fan inte äran att deppa ner dig, (det är vårat jobb)." Vilket fick mig på mycket bättre humör.

Har snackat lite med en av mina bästa vänner på msn angående detta och informerat lite mer detaljerat vad som har hänt etc.  Och nu..... mår jag mycket bättre. Depressionen, ilskan, hatet, kärleken.... allt har känns som det har lättat nu. Jag kommer nog klara mig trots allt. Inte för att jag va orolig eller så, men man har ju alltid en period efter något sånt här som man mår riktigt skit och känner att man aldrig kommer återhämta sig.

Det känns som det värsta är över nu. :)

Så nu dags att radera dennes msn och bara glömma..... iaf ett tag. För om mina resultat från ungdomsmottagningen är positiva måste jag ju höra av mig.....AWKWARD!!!!

The Blogg Is Once Again Online


- Mr Tard

Jag har nu återvänt ifrån min London resa. Fan vad jag känner mig fri nu när jag hälsat på Liv och Frida. Jag känner mig männsklig igen. Fast jag har märk de senaste 2 veckorna att jag kommit in i någon slags Zombie-mode. Jag kan förklara;

• Jag vaknar; äter frukost, glor på tv allt det där.
• Jag jobbar; Är ledig ibland så då skippar jag det här steget.
• Jag äter; ibland gör jag inte ens det
• Jag spelar; Tv-spel, dator-spel W/E jag låter tiden rulla.
• Jag går och lägger mig; oftast ganska sent så jag sover tills klockan 14.00.

Sen är det inte mer än det. Visserligen är jag pank just nu, men jag känner mig inte motiverad att göra något alls! Jag har faktiskt suttit och funderat på det där med meningen med livet och det är fan svårt. Tidigare har jag trott att meningen är unik och varje levande föremål har sin egen mening. Men nu känns det som att det bara är bullshit. Om man verkligen tänker på saken.... verkligen tänker.... så fins det egentligen inte någon mening. Förstå mig inte fel nu och tro att jag försöker uppmana något sorts kollektivt självmord. Nej nej! Det jag försöker säga är ett i grund och botten så finns det ingen mening. Hela våra liv så strävar vi efter kunskap. Vi går i skolan, vi jobbar, vi sportar, vi umgås etc. och igenom det så tar vi till oss kunskap. När vi sedan uppnått en viss gräns så går vi steget vidare. Vi studerar på högskolor och universitet för att kunna få ännu mer kunskap. Men vad gör vi efter det? Jo vi skaffar högbetalande jobb, vi gifter oss & vi skapar nytt liv. Sen börjar vi planera pensionen och disskuterar semestrar och aktiviteter med våran livspartner.

Denna cirkel upprepas sedan och vi dör. Våran kunskap förs vidare till våra barn och tillsslut dör de också. Och så vidare...

Är det verlkigen någon mening med det? Vad gör vi egentligen med våra liv? Nu kanske du har lust att kontra med: "Men det finns folk som gör skillnad här i världen! Forskare, doktorer, världsledare etc etc" Jag tänker inte neka det. De gör en skillnad här i världen, men för vem? jo för oss, för vår planet! Och varför? Så att vi ska må bra, ha roligt, vara lyckliga etc. Men vad är det för mening egentligen? Människan strävar alltid efter nya saker, det går ej att neka heller. Men jag tror vi fortfarande är på samma nivå som vi vart i flera tusentals år. Vi är nöjda med det vi har och vi njuter utav det, kommer det förbi något ännu bättre så är det ännu bättre och vi njuter av det istället.

Så varför finns vi? Är det kanske någon ond plan som aliens har skapat för att sedan utnyttja oss i något krig när vi "mognat"? Nej det tror jag inte.... men skulle det visa sig vara så, vad är då deras mening med livet? Allt detta är bara en ond cirkel...

Jobbig läge...

- Mr Tard

Jag skiter helt i om någon läser den här förbannade jävla idiot bloggen faktiskt. Den är full av skit och stavfel ändå! Så varför bloggar man? Är det för att få uppmärksamhet? Sympati? Avstressning? VARFÖR!? Jag vet inte. Men när jag började blogga var det med den anledningen att dela med mig av mina åsikter, känslor tankar och vad jag gör i min vardag. Med andra ord: Uppmärksamhet & Sympati.

Men nu tänker jag berätta en historia, och nu tänker du säkert: "Men du ska du verkligen gå tillbaka till att blogga för att få uppmärksamhet och sympati?" Men nej! Så är det inte. Anledningen till att jag tänker börja skriva i min blogg igen är simpel: Jag mår bättre av det. Eller det inbillar jag mig. För vem fan vet vad man mår bra utav? Jag har trott att jag mår bättre, att jag kommer ifrån mina problem. Men Icke! Mina så kallade "problem" sitter så djupt in i min benstome att det känns omöjligt att komma loss. Så varför inte återgå till början utav detta stycke?

Jo, nu tänker jag berätta en historia.
När jag var liten så var jag (liksom många barn) beroende av min mor. Min föräldrar va separerade och jag bodde med mamma. Hon var VÄLDIGT överbeskyddande och (nu efter at ha läst hennes dagböcker) lite av ett kontroll freak när det gällde mig. I vilket fal som helst så fick hon cancer och sen flyttade vi till skottland. Det jag vill komma till är att när hon dog så tyckte jag väldigt synd om mig själv (med all rätt) likaså alla andra omkring mig. Med med åren blev det värre. Jag tyckte mer och mer synd om mig själv och mådde sämre. Jag började med självdestruktiv-"kritik" som ett sätt att försöka få "smärtan" och "sorgen" att försvinna.

Saken med detta är att jag har nu insett att jag är egentligen en väldigt feg person. Jag försöker kompensera mitt mod med omedvetet idioti och spontana handlingar. Jag har alltid varit den dumma Charlee liksom. Det är ingenting jag är stolt över men pga min mors överbeskyddande så var jag trots allt ganska oskuldsfull när jag var yngre. Detta orsakade till att jag inte trodde det fanns någon ondska i världen. Twoface från den teknade tv-serien batman (som gick på tv under den tiden) var inte en schizofrenisk psykopat som rånade banker, plågade människor och försökte döda. Nej nej, han var bara en seriefigur. Droger existerade inte heller i min värld, inte heller våld. Ja du fattar nog. Så det jag vill säga är att denna oskuldsfullhet (om det ens är ett ord) fick mig att ifrågasätta saker om jag inte förstod vad det betydde. PGA detta så blev jag mobbad för att jag inte visste vissa saker, och detta blev ju inte bättre när vi flyttade till Skottland.

En del av min barndom var spenderad i Sverige så jag hade ju missat saker som de Skottska barnen varit med om och vice versa. Jag gick från den mobbade tjocka Charlee till den koola svensken, och populäritet var inte någonting jag var van vid. Men detta förändrades snabbt då jag inte hade någon aning om hur jag skulle hantera vissa sociala situationer som jag aldrig hamnat i förut. Så då gick jag ner till mobboffer igen.

And thus how the stupid Charlee was born...



Våren 2009 gick jag hos en psykolog (som det säkert står någoting om i dne här bloggen) angående mina återkommande problem runt min mammas död. Jag gick klart och jag troddes må bättre. November 2009 fick jag någon form av återfall och ville ta livet av mig (igen) men det slutade med att jag fegade ur igen.
Så jag vaknar dagen efter med ärr och sår etc på armen och mår bara skit. Men jag hade tydligen varit inloggad på MSN den natten och berättat för folk vad jag hade planerat att göra. Om inte detta är bevis på min jakt efter sympati vet jag inte?

Fast ändå, jag tycker inte det är rätt att kritisera sig själv och sen sitta kvar med det man kommit fram till. Jag tänker inte gå in på detaljer angående det jag kommer berätta, men nydligen så blev jag tillsagt att jag är en väldigt självupptagen person. Jag tror nog att jag är det. De vänner jag frågade sa att jag inte var det (eller lite grann för det är ju alla). Och även min bästa vän sa till mig att jag inte är det.

Men jag antar nog att det är en tolkningsfråga. Beroende på situationen så är man nog mer eller mindre självupptagen än vad man inser. Är man med sina kompisar kanske man blir det? Kanske med sin partner eller någon man gillar/älskar/är kär i.

Det jag tror jag vill kasta fram ur mitt inre är nog det att genom att bli/vara (vad som nu stämmer) självupptagen så lyckas jag nog dölja mina rädslor. Genom att (o)medvetet öppna upp för mig själv etc så får jag kontroll över situationen. Genom kontroll över det som jag säger så kan jag nog veta till 80% säkerhet hur reaktionen blir. Men vad skulle hända om jag plötsligt slutade med att vara självupptagen (o)medvetet, vad skulle hända då? Mina rädslor skulle förmodligen ta kontroll över mig och jag skulle nog få panik.

Hur gör man?
Vad säger man?
Varför svarar han/hon så?
Tänk om det händer?

"Tänk om".....


Det är nog min allra största medvetna svaghet; jag drar ologiska slutsatsser. Om någonting inte sker som det ska så kan min hjärna hitta på de mest ologiska slutsassterna någonsin. Saker som jag vet är 100% falska. Men den där "rösten" bak i huvudet finns alltid där; Men tänk om det är såhär...


Jag känner att det är dags att dra emot ett avslut nu, och jag är inte den bästa på att avsluta i skriftlig form så vi påminner migsjälv om lite saker:

#1 När det gäller relationer är jag verkligen världens sämsta på att uppfatta signaler/hints etc
#2 Även fast handlingar oftast talar starkare än ord så vill jag inte ha sympati för hela mitt fucking jävla liv eller det jag gör. Det jag VILL ha i så fall är någon som ger mig en hård smäll på käften. Även fast jag betéer mig som att jag vill ha sympati eller en kram etc.
#3 Relationer: Jag är rädd för allt jag gör. Allt jag gör blir oftast fel, så jag går omkring och tänker på varenda liten sak som kan påverka relationen för det negativa/positiva. Jag vill inte vara roten till det som går fel, vilket det oftast verkar vara, men vad vet jag? :)

So here we go...




i'll be back.....

---

- Mr Tard

Pengar är ju pengar som man brukar säga, men fan vad jobbigt det ska vara att jobba (no pun intended).
Plus att när Sandro och Johan "trackar" på mig blir det inte lättare/roligare att komma till jobbet direkt. Jag vet att dom bara skojjar men fan, det blir jobbigt som fan efter ett tag. Speciellt nu när Gurra har tagit deras parti. Men men skit samma... Det är Malin's sista dag på Clas Ohlson imorn, måste fan komma på nått taskigt som hon måste göra.. Kanske flytta alla varor på pelarna till nått annat ställe och säga åt henne att flytta tillbaka dom sen igen hehe... nej nått taskigt ska det vara iaf. Nu ska jag kolla på antigen The Curious Life of Benjamin Button eller Transformers 2. Har inte riktigt bestämt mig ännu.

-Mr Tard